Hoppa ur släden, Klara! vrålar pappa. Men det är redan för sent. Star tar ett språng framåt och sätter av. Snön sprutar runt medarna. Bakom mig hör jag pappas upprörda rop och mamma som skriker. Ut på vägen far vi, släden kränger som en båt i full storm och jag klamrar mig fast. Star rusar fram mitt på vägen och tömmarna släpar utom räckhåll i snön. Jag har inte en chans att nå dem och nu börjar jag bli rädd på allvar. När som helst kan en bil dyka upp och vad som kan hända då vågar jag inte ens tänka på.