EN BARNDOM I BLACKEBERG PĂ 60- OCH 70-TALET. I centrum det blĂ„ höghuset, kantat av det gula och det röda. PĂ„ ledstĂ€ngerna Ă„ker barnen kappĂ„kning och pĂ„ taket genomförs livsfarliga balansövningar. Nere i skyddsrummet pĂ„gĂ„r nĂ„got â fördolt för de vuxna â som sĂ„ smĂ„ningom formar sig till en klubb.
I en hemmafrisering tvÄ trappor upp avlyssnas samtalen mellan kunder och frisör, frisörstolen blir ett nav i det blÄ höghusets vardag. LÀgenheternas ljud blir till en mosaik av livsöden.
Tidiga kÀrleksfunderingar varvas med seanser och kÀnslan av att vuxenlivet kan komma att bjuda pÄ otÀcka överraskningar. Det finns ocksÄ faror som sipprar in i folkhemmet via tv, tidningar och radio: kÀrnvapensprÀngningarna och hotet om ett vÀrldsomfattande kÀrnvapenkrig. Ett obehag som vÀxer i takt med de vuxnas illavarslande tystnad och bortvÀnda blickar.
SÄ dyker en ny lÀrare upp pÄ mellanstadiet. En lÀrare av den gamla skolan, men ocksÄ med sÀrskilda intressen och mÀrkliga böjelser ...
