Min pappa var 17 år när han fängslades och sattes i koncentrationsläger i Norge under andra världskriget, på grund av att han var norsk jude. Han skrev dagbok under och direkt efter detta. Dagboken blev aldrig publicerad, bara enstaka avsnitt i Gefle dagblad. Pappas önskan var att översätta dagboken från norska till svenska och om möjligt få den publicerad, eftersom hans och många andras liknande livsöden aldrig får falla i glömska.
Efter pappas bortgång läste jag dagboken, översatte den och skrev min egen del för att beskriva den person som blev min pappa. Jag är andra generationen koncentrationslägerfånge. Det här är min 17-åriga pappas dagbok. Det är en mörk vittnesbörd med en smal strimma av ljus i slutet av tunneln.
Det här är en kärleksförklaring till min pappa.
