I den avslutande delen av sin breda trilogi om Sverige under andra vĂ€rldskriget skildrar Henrik Berggren de sista dramatiska krigsĂ„ren. Efter slagen vid El Alamein och Stalingrad har den tyska krigslyckan vĂ€nt och röster höjs för att âlĂ€gga om kursen i de allierades riktningâ. Men Sverige Ă€r fortfarande inringat av Tyskland och trots en vĂ€xande kritik mot eftergiftspolitiken gĂ„r samlingsregeringen försiktigt fram.
Med hjĂ€lp av dagstidningar, dagböcker, brev och romaner skildras vardagslivet i krigets skugga. Svenskarna gĂ„r pĂ„ bio och restaurang som aldrig förr, Ă€ktenskap och barnafödande ökar och författarna debatterar om litteraturen har en plikt att göra beredskapstjĂ€nst. Samtidigt har krigsĂ„ren förĂ€ndrat Sveriges invĂ„nare. Med de danska judarnas flykt hösten 1943 sjunker insikten pĂ„ allvar in om att nazisterna Ă€r pĂ„ vĂ€g att utplĂ„na Europas judar. Det stoppar dock inte Sverige frĂ„n att exportera jĂ€rnmalm och kullager till Tyskland i utbyte mot kol. NĂ€r USA hotar att bomba SKF i Göteborg stĂ€lls frĂ„gan om svensk neutralitet pĂ„ sin spetsâŠ