Lilly gillar inte höga ljud, eller kanelbullar om det inte är mormors. Hon gillar inte när det är ovädersdagar, för då är alla inomhus på rasterna. Då blir det nervöst i Lillys kropp, det kliar inuti och hon bara måste harkla sig. Då fnissar klasskompisarna sådär elakt.

Agnes och Rut är speciellt elaka. De bestämmer vilka som får vara med och vilka som inte får vara med. Oftast är det Lilly som inte får vara med.

”Okej, vilka vill vara med och leka? Ja, alla får vara med. Alla som inte har tics”, brukar Agnes ropa högt. Lilly känner sig ledsen, ensam och utstött. En dag flyttar det dock in en ny familj i huset intill...

Lillys tics är en berättelse om att inte vara som alla andra och om hur viktigt det är att ha en vän när det känns tungt.