Linus GĂ„rdfeldts nya dikter griper handfast efter verkligheten och tingen, naglar fast dem genom upprepning och tautologi, genom att oupphörligt benĂ€mna dem. Flödet av intryck Ă€r övervĂ€ldigande, tiden gĂ„r fort, âĂ„rstiderna fladdrar under ögonlockenâ. Men i den vĂ„ldsamma strömmen öppnar sig ovĂ€ntade rum, dĂ€r tiden hejdas. Ett nytt liv har börjat vĂ€xa, och en plats som kan kallas hem.
