Det Àr inte meningen att ta hÀsten, men nÀr jag möter den i skogen kan jag inte lÄta bli. Jag har alltid drömt om en sÄ hÀr vacker skimmel. Utan att jag riktigt vet hur det har gÄtt till har jag gömt undan hÀsten pÄ campingen dÀr jag och pappa bor.
Jag heter Mi-Rakel Tapper. Jag dog i samma ögonblick som jag föddes. Men sedan började jag leva. Det Àr miraklet. Ingen trodde att jag skulle överleva. Sedan trodde ingen att jag skulle lÀra mig att gÄ. Men jag kan till och med springa, fast jag har cerebral pares.
Och nu ska jag visa dem alla att jag ocksÄ kan ta hand om en hÀst. En vÀldigt hemlig hÀst förstÄs.
