Molloy [1951] utgår från titelfigurens upptäckt att han befinner sig i sin moders rum, utan att veta hur han hamnade där. Första delen i Becketts klassiska trilogi blandar humor och förtvivlan, tragedi och anarkistisk komedi, grotesk realism och drömlik poesi och anses allmänt som författarens bästa enskilda roman.

Samuel Beckett [f. 1906] är irländaren som efter andra världskriget började skriva på franska i stället för sitt modersmål. Hans prosa och dramatik omdefinierade det modernismens förhållande till verkligheten i den humoristiska askesens tecken. Becketts romantrilogi – Molloy [1951], Malone dör [1951] och Den onämnbare [1953] – har stått sig som unik med sin koncentrerat absurda omkastning av teman som vilja, minne, kärlek, lycka, tal och skrift. 1969 belönades Beckett med Nobelpriset i litteratur.