NÀr man har jullov kan man hÀlsa pÄ en kompis. Helst en som har en valp. Den heter Gullis.
âJag vill ocksĂ„ ha en valp, ropar man och min ska heter Bullis! Och sĂ„ vill jag ha en likadan mössa som Ester och marshmallows och varm choklad! TyvĂ€rr Ă€r Ninnas mamma bĂ„de arg och dum. Mammas mobil bara ringer hela tiden och hon hinner inte lyssna pĂ„ Ninnas tankar om rymden. Sen sĂ€ger hon definitivt nej till att skaffa hund. Och skĂ€rp dig, sluta vicka pĂ„ stolen.
Ibland skÀller vuxna fast de egentligen Àr arga pÄ sig sjÀlva. Det Àr inte okej. Det enda barn kan göra dÄ Àr att skrika dumma mamma och slÀnga sig pÄ marken och lÀngta efter en kram. Och en hund. NÀr sen den allra viktigaste dagen kommer, Ninnas födelsedag, blir det inte som Ninna tÀnkt sig, det blir bÀttre fast pÄ ett helt annat sÀtt Àn hon trott.
Matilda Ruta, författare och illustratör, berÀttar om boken:
"Jag tror att mÄnga förÀldrar kÀnner att de Àr pressade i vardagen pÄ olika sÀtt och att det kan gÄ ut över barnens tid. Jag ville skildra den situationen ur barnperspektiv, ge bekrÀftelse pÄ hur jobbigt det kan vara nÀr vuxna stressar och morrar, men utan att skamma, varken Ninna eller hennes mamma.
Vi kÀmpar ju alla pÄ i vardagen sÄ gott vi kan, men i vÄr tid dÀr allt gÄr fortare och fortare Àr det ibland svÄrt att hinna vara med i barnens lÄngsamma tempo. SÄ vi lÀngtar till semestern istÀllet, dÄ vi Àntligen ska fÄ tid tillsammans. Men nÀr förvÀntningarna Àr för höga blir det ju inte alltid som man tÀnkt sig.
Ăven om vi inte alltid kan och orkar vara de nĂ€rvarande personer vi skulle vilja vara, ville jag visa pĂ„ den stora kĂ€rleken mellan förĂ€lder och barn, som alltid finns dĂ€r, och göra en berĂ€ttelse om att brĂ„ka, men ocksĂ„ att bli sams."
