"Träd, säger du dig, har en gång dyrkats som gudar, och om varje träd vore en gud skulle gudarna vara fler än människorna, alltjämt fler hur många av dem som har offrats och alltjämt fortfar att offras,
träd som gudar resande sig högt uppöver människan, värdiga och oberörda, där de andas djupt, dricker djupt, umgås med vindarna som med osynliga likar, mottar regnen som väktare i gröna kåpor, förvandlar solsken till växtlighet,
träd som gudar, kropp och ande i ett, med sina rötter, stammar och kronor förmedlare mellan jord och rymd, utbredare av grönskans rike, lövens svalka, luftrenare och regnalstrare,
träd till tröst för människan, faderliga, broderliga och systerliga, givare av skydd och tillit, uthålliga och svekfria, något att stöda sig mot, omfamna, gråta ut vid,
trädgudar som ser långt bort, både bakåt och framåt, långt förbi ett människoliv, i en stumhet som bevarar deras hemligheter, gudars hemligheter som människor inte kan fatta:
finns det ännu hopp för träden då finns det även hopp för människan, om människan som sin egen gud inte förnekar träden som gudar–"
SINNEBILDER – ordet kan väl förstås både som "symboler" och som "sinnenas bilder" – är en komposition av korta texter, en prosans poesi som nyskapar en genre. I Artur Lundkvists författarskap ansluter sig denna bok från 1982 närmast till de båda volymerna Sett i det strömmande vattnet och Skrivet mot kvällen.
