I ett litet antikvariat i Sevilla finner en svensk konstnär en pärm med gulnade och buckliga bilder, utförda med grov och enkel teknik på billigt papper. Det visar sig vara en serie träsnitt, som tycks illustrera Don Juans och hans tjänare Juanitos öden, och konstnären fascineras starkt av det outförda i bilderna.
Med dessa bilder framför sig börjar han så skriva, och en svit suggestiva berättelser växer fram under hans händer. Den åldrade Don Juan uppträder som patetisk botgörare, fast om han gycklar eller menar allvar är svårt att veta. Juanito får vara med om en veritabel helvetesvandring innan han till sist som gammal man finner en sorts ro. Och runtomkring dem båda träder även de andra figurerna i historien om Don Juan fram: Doña Isabel, Don Pedro Tenorio och inte minst Doña Ana, den enda kvinna som lyckades motstå Don Juan, kanske därför att hon var så lik honom.
Det är denna intensiva tolkningsprocess som är drivkraften i Skuggans återkomst eller Don Juan går igen. Konstnären upplever starkt avståndet mellan bild och verklighet, men han vet också att det är endast genom våra bilder som vi kan komma i förbindelse med verkligheten. Med lidelsefull uppmärksamhet betraktar han därför träsnitten, och hans berättelser blir besvärjelser eller rentav böner, som i sista hand syftar till att försona honom med livet.
Med Skuggans återkomst eller Don Juan går igen anknyter Lars Gyllensten fritt till den berättelse om Don Juan och Juanito som han 1975 gav ut under titeln I skuggan av Don Juan, och på ett oväntat och storartat vis fördjupar han tolkningen av deras skilda öden.