Maj sträckte fram handen. Men hästen tog ett par steg bakåt och frustade.
Det här kanske är hästen från ridskolan? sa Maj.
Jag stirrade på henne.
Men den hästen är ju död!
Maj bara log mot mig. Och sakta, sakta förstod jag.
Jag vände blicken mot hästen igen, och då såg jag. Fast det var kallt ute, kom det ingen rök ur näsborrarna på den.
Jag insåg att jag stod öga mot öga med en spökhäst.
Ramona i Majs och Nilas skola är ledsen. Hennes favorithäst på ridskolan har dött och hon fick inte säga hejdå till honom. Men det kanske Maj och Nila kan hjälpa henne med? Maj är ju trots allt själv ett spöke.
