MĂ€nniskor ur en stens synvinkel
Det finns mÄnga livsöden som du och jag aldrig fÄr ta del av, mÄnga mÀnniskor som bara passerar. Vi Àr som statister i utkanterna av varandras liv och vi lÀmnar inga spÄr.
Sten minns alla han möter. Hos honom lÀmnar de avtryck och mönster som han försöker tyda för att bÀttre förstÄ, bÄde mÀnniskor och det vi kallar livet. Sten, som Àr precis vad han heter, Àlskar mÀnniskor och fascineras över deras liv och möjligheter. För att vara en sten Àr han speciell, han kan höra, kÀnna och ta in de tankar, samtal och funderingar som den som plockar upp honom har. UtifrÄn det tÀnker och reflekterar han över livet och hur det kan se ut:
Mannen som Ă€r galet kĂ€r och dansar fram, kvinnan som för lĂ€nge sedan tappade bort sig sjĂ€lv, den lille pojken som Ă€r sĂ„ klok som bara barn kan vara och den Ă€ldre mannen som förvirrat reser i sina minnen utan att alltid kunna placera sig sjĂ€lv pĂ„ rĂ€tt plats eller i rĂ€tt sammanhang â och som dessutom har han glömt sina skor.
Varje möte Àr unikt, Àven om Sten kan tycka att mÀnniskor Àr mer lika Àn olika. Oavsett var de har varit eller Àr pÄ vÀg rör de sig nÀstan alltid Ät samma hÄll.
För det Àr mitt i steget som livet sker.