OmvĂ€rlden skickar fram sina förrĂ€diskt harmlösa tecken. I sitt fack ligger bordskniven och ser oskyldig ut. Men den fĂ„r eget liv och "förföljer mig överallt: i biograflokalen Ă€r min rygg och mina spĂ€nda lĂ„r sĂ€rskilt utsatta, i tĂ„gets sov-kupĂ© Ă€r det min strupe som ligger blottad för ett knivblads snabba snitt, pĂ„ gatan i folktrĂ€ngseln kan jag plötsligt kĂ€nna det som jag satt inne i en kaktusblomma och alla dess dolkformade blad riktar sig mot mig." Ăverrumplande de-chiffrerar sig vardagens tecken i hot och hugg.
Svarta serenader Àr en intimt genomförd svit av prosadikter, historietter, noveller: en kvinna berÀttar hÀr, i första eller tredje person, sin rÀdslas memoarer. De har drömmens karaktÀr av tydlighet i detaljerna och suggestiv otydbarhet i helheten. SkrÀcken minskar inte med vuxenblivandet, faran vÀxer i takt med försvaret. Men inte ens sveket Àr att lita pÄ: djupt nere i denna kvinnas barndom och genom hela hennes liv glÀnser ocksÄ levandets lycka - som kastanjen, just befriad ur sin taggiga fruktskÄl.