Ungdomstid Àr en bergsbestigning. Vilken ger utsikt, men ocksÄ insikt. Som Àr ett gift.
Ungdomlighet Àr exaltation, experimenterande med vetandets och kÀnnandets teknik. Vid vÀgs Ànde finns kunskapen och det stora lugnet. Din originalitet bleknar, du stÀller in skorna. Du blev nÄgon annan.
Kunde man vÀnda Äter och undersöka? Kunde en bok om resan mot insikt fÄ gÄ tillbaka i motsatt riktning och sluta i startpunkten?
SÄ fick det bli. BerÀttelsen börjar i en intellektuell infarkt i livets mitt. Den dyker ner i tjugoÄrens solvÀrmda tigermuskel, tar sig igenom tonÄrstiden för att till slut försvinna in i barndomens tystmarkssus och minnesförlust.
LÀsaren, som möter en rad till synes osammanhÀngande scener, mÄ ha sina tvivel om att detta Àr en roman. Jag tror nog att det klarnar.
Jag var 35 Är och tÀnkte att jag nog var mogen för ett romanförsök. Manuskriptet och de sedvanliga refuseringsbreven blev sen liggande i den litterÀra skrivbordslÄdan. Men nÀr jag nÄgra decennier senare tittade pÄ texten tyckte jag nog att den duger.
DÄ sÄ. DÄ kan vi dÄ koppla pÄ lite litteratur som elektrisk ström. Mellan insikt och det andra.
Gunnar Sommestad 1982, 2018