Syskonlegenden Tvillingsmycket kretsar kring tvillingarna Lucinea och Eskil och deras livsöden. NÀr de föds dör deras mor och vid Lucineas död slutar berÀttelsen. Mellan dessa tvÄ punkter utspelas en sÀregen sÀgen i ett obestÀmt nu.
En grupp mÀnniskor har flytt och sökt sin fristad uppe pÄ fjÀllet, dÄ de inte lÀngre stod ut med den fientliga trakt dÀr de haft sin tillvaro. Det sjuder i marken och i mÀnniskorna runt om den plats dÀr tvillingarna gÄr och vÀxer. De finner sÄ sitt kall i livet: Eskil Àgnar sig Ät de dödas vÀl och Lucinea Ät de som skall föda. Naturen. à rstidernas skiftningar. Det fjÀllnÀra karga livet som tÀr pÄ sina invÄnare. Lucinea Àr ljusbringerskan; platsen dÀr de vistas Àr ömsom stilla, ömsom ursinnig och förÀnderlig. Det hela Àr sagolikt, stÀmningsmÀttat och mycket vackert.
Tvillingsmycket visar prov pÄ ett sÀrprÀglat berÀttande och i sin tonsÀkra poetiska begÄvning har Linnéa Axelsson en enastÄende förmÄga att skildra mÀnniskornas inre, nÀstan sprÄklösa medvetande. HÀr finns en kÀnsla för de smÄ iakttagelserna. Omgivningarna undersöks genom mikroskopiska bilder, som lÀggs sida vid sida. Det handlar om flykt och rÀdsla, lÀngtan efter nÀrhet och vÀrme. Och om krafter ömsom skapande ömsom destruktiva.
