Ulrike ler (1986) kretsar kring en kvinna på väg in i medelåldern. Hon härstammar från kontinentaleuropa men arbetar sedan länge som gymnasielärare i en av Stockholms förorter.Liksom vi alla bär hon kriget som en skugga eller ett stråk av levrat blod i hjärnan, men hon är inte riktigt klar över vad hon egentligen minns av fadern och vem som egentligen bär skuld.Det andra ansiktet i boken tillhör en mycket ung arkeologistudent, vars hektiska sökande och pseudointellektuella reflexioner har givit resonans i den äldre kvinnan; även hon är svag för det slags amatörmässiga filosoferande under vilket man anar en större skräck och en mera varaktig form av möjlig kunskap. De genomför en lång resa, men förhållandet upphör utan att någon av dem riktigt förstår varför.