- Mamma, kan vi leka affär? frågar min dotter från vardagsrummet.
Affär? Jag orkar inte ens tänka tanken. Jag hatar att leka affär. Just nu hatar jag tanken på att göra någonting annat än att vara ifred och äta faktiskt. Jag skäms så oerhört för O:Oatt jag känner så. Vilken värdelös mamma jag är. Vill gråta men tårarna finns inte. Jag skedar in mer glass.O:O
- Strax gumman, kanske lite senare. Jag måste göra klart här i köket först.
”Göra klart”. Äta klart. Äta upp allt som finns så eländet tar slut. Tänk om vi hade haft den där goda chokladglassen också. Den hade varit perfekt till det här… Jag kastar in båda barnen i bilen och åker iväg. Till Maxi – där vi kan leka affär på riktigt. Där mamma kan handla mer att hetsäta.
Med stort mod berättar Hanna Wirdegård ofiltrerat om ätstörningarna som smyger sig på under barndomen, eskalerar i tonåren och gömmer sig på de skickligaste vis medan vuxenlivet pågår. Nu delar hon sin historia för att lyfta skammen från sina egna och andras axlar. ”Jag vill tala om att vi finns, visa hur sjukdomen kan dra in med ilska, förtvivlan och hopplöshet, svärta ner och förstöra medan grannarna kommer på grillmiddag och barnen spelar fotboll på gräsmattan. Hur sjukdomen alltid finns där, ibland stark och mäktig som den värsta envåldshärskare, ibland som en finstämd kuliss medan livet rullar på.”