Solens uppgång signalerar en ny dag med nya möjligheter. Verkligheten och livet på den här planeten väcker förundran bortom all beskrivning. Man kan inte känna sig annat än mycket liten och obetydlig inför de stora frågor som verkligheten och livet väcker. Men det hör till vår mänskliga natur att ställa frågor och söka svar. Och det hör till vår civilisation att inte bara tillåta utan även försvara rätten att ställa frågor, även om de betraktas som dumma, självklara, provocerande, frånstötande, eller till och med omstörtande.
Den här boken tar oss med på en resa längs det mänskliga vetandets frontlinjer. Verkligheten tornar upp sig i sin ofantliga vidd, sin påtaglighet, obevekliga lagbundenhet och paradoxala oförutsägbarhet.
Mitt i denna verklighet står vi människor med vår dominans över andra varelser på denna jord, vår kunskap och innovationsförmåga, men också kluvenhet, oförstånd och sårbarhet.
Verkligheten övergår vårt förstånd. Det får inte hindra oss från att ställa frågor och försöka besvara dem utifrån det vi tror oss veta. Om inte annat så kan det leda till ökad insikt över våra egna, mänskliga begränsningar.
Som i en spegel kan vi människor se oss själva stående längst ut på utvecklingskedjan, med en gnagande oro över att inte behärska den situation som vi själva har försatt oss i.
Frågan varför verkligheten växer ställer oss människor till svars för de självdestruktiva processer som hotar vår egen och många andra varelsers existens. De oundvikliga, brutala följdfrågorna förstärker oron men manar också till samling, beslutsamhet och handling.
