Jag ska egentligen inte jobba här är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.

Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men det är inte så lätt som hon tänkt sig.

Jag ska egentligen inte jobba här är en ömsint och ärlig skildring av livets slutskede.

"En ovanligt stark debut som är svår att sluta tänka på."

Hallandsposten

"En oumbärlig skildring av vården idag."

GP

"Smårolig, drastisk och empatisk. [...] Beischer [lyckas] levande och lättillgängligt gestalta vad det neutrala begreppet 'äldrevård' konkret och existentiellt innebär."

Aftonbladet

"Sara Beischer debuterar med en mycket omskakande arbetarskildring direkt från vårdgolvet. Det var verkligen på tiden."

Dala-Demokraten

"Sara Beischer har fångat miljön vid livets slut. Hon har gjort det med värme, skärpa och mångbottnat djup. Som debutroman är den välskriven och kantad av aktuella etiska frågeställningar. Begåvat vänder och vrider författaren på det fula och det vackra. På varje sida känner man kärleken till orden och gestaltandet."

Östgöta Correspondenten