Nu tvingas jag att tillgripa sonden igen och det är troligt att jag då finner döden, direkt eller indirekt. Men vad spelar det för roll? Kan man inte armbåga sig fram, är livet ett lidande i armod.” (kvinna 22-år, förlovad, 1934)

Elise Ottesen-Jensens engagemang väcks av moderns arton födslar och systerns olycka. Sitt liv ägnar hon åt kampen för sexualupplysning. Grundar RFSU.

Lydia reser ifrån ett bekvämt liv i New York för att med tolv barn hamna i en lusig sågverksbostad på Sundsbruk.

Storgodsägarfrun Esters familj går i konkurs. Hon och maken bygger en framtid som kolonister i myrmarkerna.

”Glädjeflickan” Ruth lämnar sin ”oäkting” på kyrktrappan, ångrar sig, tar ett beslut och söker friheten som tvätterska.

Lisa och Astrid avskyr fårull och utbildar sig till lärare och sjuksköterska. De blir moderna kvinnor i 1950-talsanda.

Dalkullan Susanna sköter gravar i Stockholm, går på Brunnsvik, utbildar sig till lärare och hamnar på Fogelstad.

Fogelstadskvinnorna söker sambandet mellan handens, hjärnans och hjärtats arbete, mellan hemmet och samhället, den enskilde och det allmänna.

Ett tack till de Förmödrar som kämpade för min jämställdhet, yttranderätt, rösträtt, rätten till utbildning och min rätt att vara människa i min egen rätt!

Recensioner:

Oknytt: I dokumentärromanens form berättar författaren om personer och företeelser som hon på olika sätt kommit i kontakt med och som utspelar sig i den norrländska miljön. Den första delen, Kolonisterna på hjortronmyrarna, handlar om de svåra förhållandena för de familjer från södra Sverige som försökte sig på livet som kolonister i 1920-talets Mötingselberg utanför Vilhelmina. Den andra delen tar upp historien om samekvinnan från södra Lappland som gick till kungen i Stockholm för att få honom att ordna så att samebarnen fick skolundervisning. Bokens styrka ligger i skildringarna om kvinnorna och deras liv, som för alltid kommer att vara dokumenterade. Det är också där Montmars förmåga att gestalta och levandegöra kommer till sin rätt. Boken ger på ett lättillgängligt sätt en inblick i kvinnors villkor och kan bli en inkörsport till en större medvetenhet och intresse att forska vidare i ämnet. Carina Strömberg

Tidn.Kulturen: En väl underbyggd djupdykning ner i den svenska kvinnohistorien. Detaljrikedomen är enorm och förf. lyckas också ge liv åt historiskt viktiga personer. Boken vimlar av starka och svaga kvinnor, rallare, illegala abortörer. Berättartekniken är en blandning av historiska fakta och litterär gestaltning. Den känns äkta och spännande och boken borde intressera alla.

Elisabeth Brännström

Kultur-ltz.se: Ett tack till dem som gått före. Det är imponerande mycket folkbildning och kvinnohistoria som förf. fått med. Hon skildrar samhällets utveckling under 100 år med tonvikt på den vanliga människan i ett klassperspektiv mot en fond av politik, världskrig, rösträttskamp och bättre möjligheter till utbildning. Britt Jakobsson

Sundsvalls Tidning: Visst fanns det starka kvinnor förr och så länge de aktar sig för män går det hyfsat. Boken lämnar många tankar efter sig, t.ex. den djupt rotade nedvärderingen av kvinnor. Den svenska hederskulturen är färsk i historien. Vi behöver akta oss för att inte hamna där igen! Susanne Holmlund

VK: Kvinnoöden att påminnas om. Det var olagligt att upplysa om preventivmedel, som förbjöds 1910 och farligt att göra abort själv. En skildring av flera gripande kvinnoöden. Historien ser lite annorlunda ut ur ett kvinnligt perspektiv. Per Runesson

BTJ: I sista delen av Montmars Norrlandstrilogi dokumenteras kvinnors livsvillkor och kamp för ett värdigare liv. Sekelskiftets barnask