»En biodlares död Àr en seger för den konstnÀrliga enkelheten. Enkelt, lÀtt och musikaliskt som Haydn eller Mozart berÀttar Gustafsson om ett av de Àmnen som berör alla.« Bertil Palmqvist, Arbetet
»En biodlares död Àr en liten, kort roman. Men den innehÄller mycket, skarpa naturiakttagelser, svindlande kosmiska perspektiv, skrönor som skulle göra Piraten grön av avund. Framför allt ger den ett ovanligt naket portrÀtt av en döende mÀnniska.« à ke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet
Han bÀr troligtvis pÄ en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet frÄn lÀkarundersökningen.
Sedan de lade ner den sista lokala skolan i VÀster VÄla har han inget lÀrarjobb lÀngre, utan försörjer sig pÄ biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vÄr blir hans sista. Ett tydligt tecken Àr att hans hund inte vill vara hos honom lÀngre.
Men sÄ fÄr han ett ovÀntat besök, som förÀndrar allt. Ingenting gÄr lÀngre att se med samma ögon.
LARS GUSTAFSSON [1936â2016] föddes i VĂ€sterĂ„s och debuterade med romanen VĂ€gvila [1957]. En biodlares död utkom första gĂ„ngen 1978. Enligt mĂ„nga Ă€r den hans vackraste text om livet, döden och mĂ€nniskans roll.