En anonym hjÀlte i tiden för mig var den man som klÀttrade upp pÄ Dzerzjinskijstatyn för att surra fast en vajer som hÀngde ner frÄn en lyftkran; han klÀttrade upp dÀr, fÀste vajern, klÀttrade ner och gick sin vÀg, försvann i folkhavet för att aldrig synas till igen; en av hundratals, tusentals, tiotusentals unga mÀnniskor, augustimÀnniskor, som jag kallade oss dÄ.
Ryssland, augusti 1991: En kupp skakar landet, Gorbatjov avsÀtts och Jeltsin tar makten. Landet splittras och ingenting Àr lÀngre som det varit under Ärtionden tidigare. Vissa tjÀnar pengar pÄ utvinningen av jordens resurser, medan andra sjunker lÄngt ner i fattigdom. Under denna tid av total omvÀlvning upptÀcker bokens jagberÀttare sin farmors dagbok en samling anteckningar som avslöjar hemska sanningar om det förflutna och inser att tystnaden mÄste brytas om Ryssland ska ha en framtid.
Sergej Lebedevs AugustimĂ€nniskor Ă€r den tredje romanen översatt till svenska, efter Vid glömskans rand och Debutant, som bĂ„da rosats av kritikerna. Ăversatt frĂ„n ryskan av Nils HĂ„kanson.
