Som Sveriges första dekadensroman och en förebild för senare feministisk litteratur skildrar Mathilda Malling i sin debutroman Berta Funcke en ung kvinnas känsloliv på ett sätt som fick stor uppmärksamhet och ansågs mycket kontroversiell under sin tid - hur kan en kvinna ens känna en antydan till lust och sexuell längtan?
Karl Warburg beskrev Berta Funcke som "otäck" och "osedlig", trots att inget särskilt "händer" i vanlig mening. Ändå har eftervärlden uppskattat författarens dekadenta och sennaturalistiska beskrivning av kvinnokaraktären som en motsvarighet till beskrivningar av män i genombrottsromanerna under denna tid.
Mathilda Malling skrev sin debutroman Berta Funcke (1885) under pseudonymen Stella Kleve. Den och novellen Pyrrhussegrar (1886) är hennes mest kontroversiella verk på grund av deras erotiska skildringar av unga kvinnor. Efter en tids tystnad återupptog hon sitt författarskap under eget namn med En roman om förste konsuln (1894) och fortsatte med historiska romaner och herrgårdsromaner som gjorde henne mycket populär i början av 1900-talet. Idag är det främst hennes verk under pseudonymen Stella Kleve som uppmärksammas.