I sin romandebut tecknar Elin Persson osentimentalt tre unga livsöden med vÀrdighet och medmÀnsklighet. Och lÀsarhjÀrtat brister.
Rebecka Àr ny pÄ jobbet pÄ HVB-hemmet, hon har gÄtt introkursen och hon följer alla regler som stÄr i pÀrmen. Hon fÄr rÄdet att lÀmna jobbet pÄ jobbet, att inte lÄta sig bli berörd. Men ibland nÀr det blir för mycket flyr hon ner till kÀllargÄngen vid grovsoprummet och sitter dÀr en stund och petar pÄ den skrovliga betongvÀggen tills det bildas en liten hög med grÄtt smul pÄ golvet.
Varje dag möter hon Ahmed som dansar snabbt med höfterna, Hamid som har Migrationsverkets brev pÄ nattduksbordet och Zaher, den nyaste pÄ boendet som rör sig tyst lÀngs korridorerna i sina glittriga sandaler. De Àr Afghanistans söner, och Rebecka pÄ asylboendet Àr deras anhörig.
Elin Persson Àr socialantropolog. NÀr hon inte skriver jobbar hon med socialt arbete. Hennes debutroman "De afghanska sönerna" Àr en brÀnnande text som inte vill slÀppa taget. Den Àr ocksÄ en hyllning till alla som jobbar pÄ HVB-hem.