"NÀr han betraktar henne blir hon tvÄ; den som sluten och frÀmmande packar den vidöppna vÀskan och den som Àr minnet av henne och han tÀnker att den första, den i rummet, den skarpare; visst kan hon resa, men den andra, skuggan; hon Àr omistlig."
Avskeden Ă€r djupt skiktade i Linda Ărtenblads första roman. I nĂ€rheten av en krĂ€ftodling vĂ€xer avstĂ„ndet mellan tvĂ„ mĂ€nniskor, deras foster försvinner spĂ„rlöst i kroppen. I en vintertrĂ€dgĂ„rd ligger en apatisk man i sin hammock. En liten sjĂ€lvmörderska hĂ„ller kaminen intill honom varm och begraver smĂ„djur i trĂ€dgĂ„rden. PĂ„ stranden utanför en forskningsstation tar en flicka lĂ„ngsamt farvĂ€l av sin bĂ€sta vĂ€n Boee, apan som fĂ€rdats i rymden. I tre berĂ€ttelser med gemensamt blodomlopp brister och Ă„terbildas vĂ€rlden i en anatomisk teater.