”Vad förlorar en författare när kriget spränger bort henne ur hennes arbetsrum utan dator eller hårddisk och slungar iväg henne till främmande land, till ett enda stort ingenting mellan himmel och jord, och ställer henne på paus?
Minnet. Språket. Förrådet av berättade historier.
Det är inte så lite.”
Den 23 februari 2022 packar författaren Oksana Zabuzjko en liten väska för att resa på sin första bokturné sedan pandemin. Packningen är minimal, hon kommer ju tillbaka till Kiev redan efter helgen. Datorn får stanna hemma, hon skulle inte hinna skriva något ändå. Mindre än ett dygn senare invaderar Ryssland Ukraina. I Den längsta av resor skildrar Oksana Zabuzjko såväl detta akuta tillstånd av flykt och exil som åren efter ockupationen av Krim 2014, de trettio åren efter Sovjetunionens fall och Ukrainas långa historia. Hon kallar texten ”en monolog riktad till det kollektiva väst".
