Det ljusa landet är landet högt i norr, ej alltid så ljust för dem som bryter malm nere i gruvorna. En av dessa är Johan Föhr, en sann idealist och socialist, som drömmer om ett annat ljust land – det nya samhället. Som gruvfogde kommer han vid storstrejken 1909 i kläm mellan bolaget och arbetarna, får ta en dust med den mäktige gruvdisponenten Helmer Lundborg, som slutar med att han degraderas från gruvfogde till arbetare i "Sibirien", gruvans mörkaste och farligaste område.
Detta är ett kapitel ur den svenska arbetarrörelsens historia som inte kunde ha skrivits mera engagerat och upplysande. Men romanen rymmer mycket annat på det rent mänskliga planet. Den får en kuslig spänning genom Johan Föhrs uppgörelse med gamla vedersakare, en samling sällsynt råa våldsmän. Och den får också en erotisk-psykologisk dimension genom skildringen av Johan Föhrs äktenskap, som hör till det han får offra på kamratsolidaritetens altare.
