DÀr jag vÀxte upp kallas sÄdana som jag för hafu, efter engelskans half. Och tro mig, ofta har jag kÀnt mig halv - som i ofullkomlig, oÀkta, beblandad - och förföljts av en förvÀntan att vÀlja: Vilka hÄller du pÄ i fotbolls-VM? Vilket sprÄk drömmer du pÄ? Ser du dig som svensk eller japan? Som barn blev jag dÀrför skicklig pÄ att imitera. Svensk, nÀr det passade, japan, nÀr det behövdes. Men aldrig svenskjapan, för jag visste lika lite som alla andra hur en sÄdan skulle bete sig.
Efter nÀstan tre decennier ÄtervÀnder japanske Emil Honda till sin mammas hemland Sverige. Han vill fÄ svar pÄ vad som hÀnde med Hanna som han lÀrde kÀnna under sitt utbytesÄr och som försvann spÄrlöst. För att bringa ordning i hÀndelserna tar Emil vid skrivandet av den text han pÄbörjade som student i Sverige. I sin jakt pÄ Hanna fÄr han syn pÄ inte bara sig sjÀlv, utan ocksÄ ett land som rört sig i en mer intolerant riktning dÀr man antingen Àr svensk eller inte. Och vad som utgör ett hem.
Hafu Àr en roman om identitet och sprÄk, ensamhet och kÀrlek, och varför vi skriver.
ERIK MASAO ERIKSSON vĂ€xte upp i Vadstena med sin japanska mor och svenske far. I dag bor han pĂ„ Ăckerö i Göteborgs skĂ€rgĂ„rd med sin fru och tre döttrar. Till vardags forskar han om organisation inom offentlig sektor pĂ„ Högskolan i BorĂ„s. Hafu Ă€r Eriks debutroman som han började skriva pĂ„ som utbytesstudent i Japan Ă„r 2000.
