Könssjukdomar har genom tiderna ansetts vara exceptionellt farliga och skamliga. Sedan tidigt 1800-tal har man i Sverige motarbetat sjukdomarnas spridning genom en stark lagstiftning och noggrann kontaktspÄrning. 1919 förstÀrktes arbetet ytterligare nÀr en ny lag, Lex Veneris, togs i bruk. Nu skulle mÀn och kvinnor i alla socialgrupper behandlas lika strÀngt nÀr de drabbats av exempelvis syfilis eller gonorré. Vi vet dock ganska lite om hur lÀkarna uppfattade den strÀnga lagstiftningen och hur de sjuka kÀnde inför att bli utfrÄgade, förhörda och utpekade av myndigheterna.
I LÀkarnas blanka vapen belyser historikern Anna Lundberg den nya lagen, dess tillkomst och hur den tillÀmpades. Lex Veneris stipulerade hur lÀkarna skulle hantera patienterna och genom att följa lÀkarnas agerande och den brevvÀxling som de ofta hade med sina patienter har författaren fÄtt en unik inblick i bÄde hur vÄrdarbetet utfördes och hur lagen uppfattades av de sjuka.
Kanske kan vi genom historiens exempel lÀra nÄgot viktigt om mÀnskligt bemötande, respekt och integritet nÀr vi idag Äter fÄtt ett vÀxande problem med könssjukdomar?
