"Nej mina sånger är långtifrån RENA som vatten ur
blåa berg
Smutsiga är mina händer
Smutsiga efter gamgärningen
och min blick – hyenans
För jag är trött
Orkar inte längre böka efter levande
Och obducenter sjunger inga vackra sånger
i stanken bland gulsvullna lik
Mitt verk är katthundens orena:
att rota i död och ruttenhet
att mäta undergången
stanken
och förruttnelsegraden"
Elisabeth Rynell, född 1954, är uppväxt i Stockholm och efter att ha bott ett stort antal år norra Sverige bor hon numera växelvis i Stockholm och Hälsingland. Hon debuterade 1975 med Lyrsvit m.m. gnöl och skriver både lyrik och prosa. Romanen Hohaj (1997) blev en stor framgång och mycket prisbelönt, bland annat med Sveriges Radios Romanpris och tidningen VI:s Litteraturpris.
