Torgny Lindgren skriver sina minnen, som tillsammans bildar en berÀttelse. Vad som Àr sant och har hÀnt pÄ riktigt kommer lÀsaren troligen aldrig att fÄ veta. Och det Àr inte heller poÀngen. Minnet Àr som vi vet en högst otillförlitlig kÀlla.
"Du borde skriva dina Minnen, sade förlÀggaren.
Det kan jag inte, sade jag. Jag har inga minnen.
Vilken av mina sex förlÀggare det var, minns jag inte. Förmodligen alla sex fast vid olika tidpunkter. BokförlÀggare Àr förbrukningsartiklar. De har alla samma sorts önskningar.
Alla mÀnniskor har minnen, sade förlÀggaren och log mot mig, han eller hon trodde att jag ville göra mig mÀrkvÀrdig genom att hÀvda att jag saknade minnen.
Jag inbillar mig inte att jag minns nÄgonting, sade jag. Snart ett halvt sekel har jag försörjt mig pÄ mina inbillningar. De har varit mycket omfattande. Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt.
Författares Minnen Àr ganska efterfrÄgade, sade förlÀggaren och tecknade med pekfingret i luften försÀljningsavdelningens grafiska översikt. Jag skulle kunna visa dig försÀljningssiffrorna.
Du vet mycket vÀl, pÄpekade jag, att jag inte förstÄr siffror. Jag minns dem inte. Om jag kunnat minnas siffror hade jag inte blivit författare.
Jag förstÄr din tanke, sade förlÀggaren. Dagarna och Ären flimrar bara förbi.
Vi kan inte hÄlla nÄgonting kvar. Men djupast inne i oss finns ÀndÄ alltsammans lagrat.
Bortom vattnet nedanför förlagets fönster glÀnste Stockholms förnÀmsta byggnader i middagssolen. I alla de dÀr stÄtliga husen hade jag vid skilda tillfÀllen varit gÀst. NÀr och varför minns jag inte.
Javisst, sade jag, allting lagras och komposteras inne i oss, pÄ vilka stÀllen i kroppen vet jag inte. Men minnen Àr det inte.
Har du aldrig skrivit dagbok? undrade förlÀggaren.
Hela mitt liv, sade jag. Temperatur och molnighet morgon och kvĂ€ll. MĂ€nniskors namn, de flesta Ă€r döda. Jag sĂ€ger ofta: Vart tog han vĂ€gen? och nĂ„gon annan sĂ€ger: Han dog ju för flera Ă„r sedan pĂ„ ett vĂ„rdhem i Ărebro. JĂ€rnvĂ€gsstationer, flygplatser. Bilar som jag köpt och sĂ„lt. Gatuadresser i Wien och MĂŒnchen och Paris och Berlin. Förstoppningar och diarrĂ©er. NĂ€tter utan sömn.
NÄ, dÀr ser du!
Nej, sade jag. DĂ€r finns inga minnen."