âmĂ„nen lockar mig att dra ut och hĂ€rja komma nĂ€ra, sminket i plastpĂ„se
gulbleka strumpor höga klackar vid perrongen, doft av aska under skallen och
kÀkarna, det som var tÀnder nu vassa rötter, jag gör hÄl i bilden
öppnar upp vĂ€rlden som en fasansfull rosâ
Iman Mohammeds nya diktsamling Minnen av infraröd Àr bÄde klarsynt och mystisk. Poeten fortsÀtter skriva fram bilder pÄ det sÀregna sÀtt hon utvecklat sedan hennes dikter först publicerades i Brombergs poesiantologi BlÄ Blixt 2013.
Dikterna i Minnen av infraröd Ă„terger en vardag dĂ€r förlust och vĂ„ld lĂ€cker in i det förvĂ€ntat trygga. Dess visuella sprĂ„k angriper vĂ„ra sinnen, förvrĂ€nger men synliggör samtidigt detaljerna i en mörkt skimrande verklighet. Mohammed skriver fram ett surrealistiskt drömlandskap som visar sig i ögonen, om hĂ€nder som tillagar tillblivelsens mat, om hĂ€nder som hĂ„ller i varandra för sista gĂ„ngen. Ăgonen Ă€r nya och de Ă€r tusentals Ă„r.