I storstÀdernas betongdjungler intresserar man sig inte för sina medmÀnniskor eller grannar; inte ens vid dödsfall öppnar man sig för varandra. I folkmassorna ser mÀnniskorna knappt varandra -- lika lite som man noterar ringar i vattnet efter en sten som kastas i krusat hav i höststorm.
Det Àr annorlunda i den orörda skogsbygden. DÀr upplevs vardagens hÀndelser enklare, dÀr kan inget förbigÄs, dÀr bryr man sig om. Men ÀndÄ kan en hÀndelse, som skulle ha vÀckt omedelbar uppmÀrksamhet i en tÀtort, passera helt obemÀrkt, Ätminstone under lÄng tid, i en enslig bygd. SÄ skedde i det hÀr fallet, som intrÀffade i ödebygden i Kaivaara kommun i början av 1930-talet -- ett mord som omslöts av mystikens slöja. Endast den Ànnu okÀnde gÀrningsmannen vet hur det gick till.
I Nordisk kriminalkrönika berÀttar poliser sjÀlva om sina mest uppmÀrksammade, omskakande, och svÄra fall.
Nordisk Kriminalkrönika Àr ett historiskt verk. BerÀttelserna och samlingarna Àr uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha förÄldrat eller kontroversiellt innehÄll. Eventuellt stötande material Àr inte uttryck för förlagets hÄllning.