Förord av Nils Uddenberg, författare till Gubbe och katt.
Det Àr vÄrdhemmets sjuksköterskor som först mÀrker det. GÄng efter gÄng vet den buttra katten Oscar nÄgot som vÄrdpersonalen inte vet. NÀr en patient inte har lÄngt kvar, hoppar Oscar upp i sÀngen och hÄller patienten sÀllskap de sista timmarna i livet. LÀkaren och geriatrikern David Dosa tror inte riktigt pÄ det, han Àr ju utbildad naturvetare och skeptisk till den hÀr sortens pÄstÄenden. Men det hÀnder gÄng pÄ gÄng och till slut kan han inte lÀngre blunda för Oscars ovanliga gÄva.
För att gÄ till botten med frÄgan börjar han samtala med sin personal och sina patienters nÀrstÄende. Samtalen ger honom insikter som han skriver ner. Det blir en varm och fin, rent av uppmuntrande, berÀttelse om hur relationer och livet som helhet förÀndras nÀr en nÀra och Àlskad blir dement. Och vad en liten katt kan göra för att förgylla den sista tiden i livet, bÄde för patienten och för de anhöriga.
David Dosa jobbar fortfarande pĂ„ vĂ„rdhemmet i Providence pĂ„ Rhode Island, vid sidan av sin forskning inom geriatrik vid Brown University. Ăven Oscar tassar fortfarande omkring pĂ„ avdelningen. Deras bok blev snabbt en New York Times bestseller och en internationell försĂ€ljningssuccĂ© med utgivning i 21 lĂ€nder.
