Vintergatan

Det är den tolfte december och Liv har liftat med en långtradare. Ingen hälsar henne välkommen. Hennes trygghet är Shell dit hon beger sig för att arbeta.

Vintergatan utspelar sig under ett dygn i en bruksstad där kärleken glöder mitt i vintermörkret och där passion och gömda relationer hotar invanda mönster. I lucianatten klättrar den unge älskaren högt ovan staden, ska han frysa ihjäl och släppa taget? När morgonen gryr har precis allting hänt men intet hänt ändå.

Människornas öden är bloss i sammetskappans svarta veck. Vintergatan en svensk vinterblues fylld av smärta, svärta, hjärta. Som en skimrande snäcka. Mot det kalla vintermörkret.

Sagt om boken:

”Om ni frågar mig var den nya nutidsberättelsen finns, lägger jag huttrande fram Vintergatan”.

Expressen

”Det handlar om kärlek och gräl och försoning, om svek och oväntade möten mellan människor som skildras med inlevelse och som man gärna följer en bit på väg…”

Expressen i samband med utgivning av pocketversionen

”Livsöden läggs omlott, speglar och färgar av sig på varann, och bildar så småningom en vemodig, ibland komisk men samtidigt överseende och kärleksfull samtidsbild av en skara svenskar som träder sin egendomliga dans kring den glittrande, upplysta Shellstationen. Det är exotiskt men ändå mycket välbekant, roande och gripande men ändå ogripbart som snöflingor som smälter i handflatans värme.”

Göteborgs-Posten

”I ”Vintergatan” tas läsaren med till en frusen bruksstad där människor hoppas på kärleken samtidigt som de kämpar för att finna mening med tillvaron. ”

Nerikes Allehanda

”Det är en lågmäld roman som Aino Trosell har skrivit. Utan några stora åthävor skildrar hon den begränsade tid som kommer att innehålla en vändpunkt för alla hennes romanpersoner. Men under lågmäldheten och anspråkslösheten finns ett tydligt och uppriktigt samhällsengagemang. Romanen ”I Vintergatan” sörjer över folkhemmets förfall, gläds åt den lilla människans förmåga att växa och konstaterar nyktert att det går att hitta ljus också under ett av årets mörkaste dygn.”

Helsingborgs Dagblad