NĂ€r Berts, Sunes och HĂ„kan BrĂ„kans "pappa", Anders Jacobsson, presenterar sin nye romanhjĂ€lte Ă€r det en kille med det största av hjĂ€rtan i den vimsigaste och varmaste av familjer i ett hus med ett brokigt galleri grannar, pĂ„ en alldeles vanlig gata i en alldeles vanlig svensk stad. SĂ„ hĂ€r skriver bokens huvudperson sjĂ€lv: Jag har inte berĂ€ttat hur jag ser ut Ă€n. Jag tittar pĂ„ folks utseende pĂ„ insidan. Om de har varma eller kalla hjĂ€rtan. Min pappas hjĂ€rta Ă€r sĂ„ varmt att man kan steka Ă€gg pĂ„ det. Ja, de skulle nog bli vidbrĂ€nda pĂ„ nĂ„gon minut eller sĂ„. Men okej. Min bĂ€stis Marjaneh och jag har flera hemligheter. En hemlis Ă€r att det finns riktiga spöken pĂ„ vinden. Det hĂ€r Ă€r en riktig skrĂ€ck! Möt Kip Jansson. En alldeles ovanlig kille med hjĂ€rtat pĂ„ det rĂ€tta stĂ€llet och en massa tankar som snurrar i skallen. NĂ€r han grubblar extra mycket kallar bĂ€stisen honom för Herr Allvarlig men det gör inget för hon sĂ€ger det inte retigt, inte som nĂ€r nĂ„gra i klassen sĂ€ger taskiga saker ibland. Mest Ă€r Kip glad â och lite lagom livrĂ€dd, för pĂ„ vinden finns det spöken â pĂ„ riktigt â fastĂ€n alla ju vet att spöken inte finns. VĂ€l?
