âDet Ă€r nĂ„got bortom bergenâ Ă€r romanen om en diktare eller i varje fall kanske en diktare. NĂ€r vi möter och sĂ„ smĂ„ningom ocksĂ„ tar avsked av Lars-Olof StĂ„lgren Ă€r han bara nitton Ă„r, fĂ€rdig att med packad rĂ€nsel och en handfull dikter bryta upp frĂ„n sin hembygd gruvsamhĂ€llet högst upp i norr och söka lyckan och sjĂ€lvförverkligandet nĂ„nstans dĂ€rute i vĂ€rlden, âbortom bergenâ. Det Ă€r inte mycket av det materiella han lĂ€mnar bakom sig men vĂ€l en mĂ€nniska som blivit honom kĂ€r, den livfulla, vackra, varma gruvarbetardottern Magnhild, och det krĂ€ver den största sjĂ€lvövervinnelsen. Men Lasse vill inte kĂ€nna av nĂ„gra band som hindrar honom att följa sin kallelse, diktarens.
Det hÀr Àr berÀttelsen om den svenske proletÀrförfattaren, sÄdan han ur de armaste och ogÀstvÀnligaste villkor förverkligade sig sjÀlv. Som knappast förr i hans böcker blommar hÀr sprÄket och bryter kÀnslan sina fördÀmningar. Man kan inte missta sig pÄ den starka inspiration som bÀr fram romanen.