Under 1997 förövades flera mord inom kriminalvården runt om i Sverige. Det ökande och mycket grova våldet innanför fängelsemurarna blev mycket uppmärksammat i massmedierna, inte minst i olika debattprogram. Krav restes att kriminalvården skulle kunna garantera människors säkerhet när de dömts till frihetsstraff. På samma sätt krävdes att polisen måste klara upp dessa brott.
Mord har överlag en mycket hög uppklarningsprocent i Sverige, men av en handfull nu begångna mord innanför fängelsemurarna hade inte ett enda lett till fällande dom. Mycket naturligtvis på grund av rädsla för repressalier, de intagna vågar inte vittna om vad som hänt. En stor del av de intagna har också principen att aldrig tala med polisen, oavsett vad som hänt.
I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.
Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk. Berättelserna och samlingarna är uttryck för den samtid som de skrevs i, och kan i enstaka fall ha föråldrat eller kontroversiellt innehåll. Eventuellt stötande material är inte uttryck för förlagets hållning.
