Stackars alla människor på jorden som inte har lika fint namn som jag. Jag heter Astrid. Det har jag valt helt själv, för mamma och pappa fattade inte när jag föddes att det var Astrid jag borde heta. Jag har flera bra namn: Astrid Eva Mary Kovacs. Det låter så storslaget. Det passar bra för jag tycker att jag är en storslagen person, fast jag inte är så stor. Närmare bestämt kortast i klassen, men storslagenheten sitter liksom inte där, utan hur man är inuti, det har jag förstått för länge sen.
Det är tur att Astrid har bra självförtroende, för det är inte alltid så lätt att vara Astrid. Till att börja med är hon yngst av fyra syskon, och det mesta i hennes liv är ganska orättvist. Hon måste hon gå på fritids fast hon hatar det, hennes syskon får göra en massa saker som hon inte får och det värsta av allt: det är ingen som lyssnar på henne. Men Astrid vet hur hon ska göra för att få som hon vill ...
