Varför är det så svårt att avvika i Sverige, ett land vars befolkning ser sig som öppen och tolerant? Och finns det rentav ett värde i normbrytandet, som samhället riskerar att gå miste om när varje avvikelse fördöms med kraft? I antologin Avvikare i Sverige ger nio författare och kulturskribenter sin syn på avvikandets mekanismer och konsekvenser utifrån vitt skilda perspektiv.
Katarina Barrling resonerar om ett samhälle där den sekulära sfären tagit över religionens roll och där det inte finns utrymme för människor som avviker från den rätta tron. Torbjörn Elensky lyfter fram hur skräcken för massan formar den enskilda människan och beskär hennes handlingsutrymme. Gunilla Kindstrand vittnar om ett medielandskap där redaktionerna bidrar till att hålla kättarbålen vid liv.
Vidare lyfter boken svenskarnas oförmåga att hantera konflikter, något som resulterar i utfrysning och riskerar att hämma samhällsutvecklingen. Vi riktar blicken mot den hårfina gränsen mellan oppurtunism och fanatism och kopplar den till den svenska hållningen under coronapandemin. Och svenskens självbild som tillitsfull varelse ifrågasätts och avvikarnas förutsättningar i den svenska godhetsregimen diskuteras.
Antologin fortsätter på temat i boken Världens mest protestantiska land (2024), där statsvetaren Katarina Barrling gör en djupdykning i historien för att förstå hur det kommer sig att Sverige, landet lagom, utvecklat en alldeles egen och sträng form av protestantism.
