René Descartes sista resa var en månadslång seglats från Holland till Stockholm hösten 1649. Vistelsen i Sverige blev kort, Descartes avled i lunginflammation i februari 1650. Med sig ombord har han en låst kista. Han föreställer sig att hans dotter bor därinne, fast hon är död sedan länge. Om kvällarna samtalar han med henne och så länge samtalen pågår finns inte tomrummet. Descartes dotter är en fantasi med viss verklighetsgrund: Biografierna omtalar dottern Francines död vid fem års ålder som den stora sorgen i filosofens liv. Kort efter hans bortgång började en illvillig skröna spridas, som sade att han ständigt reste i sällskap med en mekanisk docka, en kopia av den avlidna dottern.
