”Fru Vitell hade fått en rund röd fläck på vardera kindbenet och hennes röst hade blivit exalterad. Ann blev alltmer övertygad om att en nervläkare lättare skulle kunna hjälpa fru Vitell än hon. Lugnt och sakligt förklarade hon emellertid att ingen skilsmässa kunde ernås på så svaga grunder.
– Jag förgås av leda, bröt fru Vitell ut. Jag måste ha frihet för att få ny livslust.
Efter ett kort uppehåll fortsatte hon ivrigt:
– Det är verkligen synd om kvinnorna! Vi duger inte mycket till och pressas ständigt ned under vår egen underlägsenhetskänsla. Och gifter oss därför idiotiskt! Advokat Mossen har rätt i sina idéer. Jag har hört hennes radioföredrag och läser med glupande intresse varje ord hon skriver. Kvinnan måste skaffa sig självtillit. Men hon kommer, som advokat Mossen säger: »Att vara mannen underlägsen så länge hon ljuger i sig själv och sina barn att hon är det.»”
Efter att chefen och kvinnosakskvinnan Julia Mossén slutar får Ann Ranmark ta över den ansedda advokatbyrån, men Anns dåliga självförtroende sätter snart käppar i hjulen. En inre kamp skapas mellan hennes egen självbild och omvärldens uppfattning av henne, både den hennes överklassfamilj och kollegorna på kontoret har. När flera konflikter uppstår på byrån måste Ann göra något åt saken – för hur ska någon tro på henne om hon inte tror på sig själv?
Det är mycket man måste är del två av tre i trilogin om societetsflickan och advokaten Ann Ranmark, och utkom för första gången 1936. Alice Lyttkens, 1897-1991, var en av 1900-talets mest populära författare och en tidig feministisk författare i Sverige.
