Människorna på den svenska landsbygden under 1900-talets första hälft har mycket att lära oss idag. Det var en tid då emigrationen stannat av på grund av första världskriget men flykten från landsbygden inletts. Ransonering och självhushåll var en självklarhet och den kunskap som satt i ryggmärgen då, håller dagens människor på att återupptäcka: att ta tillvara, återbruka och vara rädd om det man har.
År 1914 anlände författarens mormor Hanna Elisabeth till Frinnaryds socken på Småländska höglandet. Hon var född 1884, samma år som den första motionen om kvinnlig rösträtt lades fram i riksdagen, men rösträtt hade hon ännu inte fått. Hennes tid på släktgården Isaryd sammanfaller med en period av stora omvälvningar, en historiskt viktig tid som tycks ha fallit i glömska i det allmänna medvetandet - trots att det inte är så länge sedan.
Det var inte längesen är en bok om de som brukat jorden före oss. De strävsamma som, när jordbruket mekaniserats och tågen inte längre stannade vid stationen, såg sina barn flytta till stan för att söka arbete. En tid att uppmärksamma, nu när flyttlassen börjat gå i motsatt riktning.
Catarina och David Miller blåser vi liv i den spännande period då de flesta av dagens drömhus byggdes och kan berätta hur livet gestaltade sig för människorna på den svenska landsbygden under tidigt 1900-tal. Med hjälp av dokument, gulnade tidningsklipp, brev och fotoalbum växer en underhållande släkt- och bygdehistoria fram, en berättelse som berör - och som lär oss något om en tid för inte särskilt längesen.
Tidigare på Votum: På spaning efter kända författare : Brittiska öarna & Norden samt Tapetglädje - På väggarna förr och nu.
