När hon vände ansiktet mot solen, blundade och strök tillbaka håret bakom örat, kunde jag ostört beundra henne. De höga kindknotorna, den smala näsan, de mjuka, energiska dragen ... jag kan inte beskriva henne. Hon påminde mig om de gamla stumfilmsstjärnorna som jag var så förtjust i, Buster Keatons och Chaplins motspelerskor, den sköna Mabel Normand, den söta Edna Purviance eller oförglömliga Paulette Goddard ... Hon hade samma ansiktsform, observerade jag, som kvinnorna och änglarna på Fra Angelicos fresker – men hon var en svarthårig ängel. I mina tankar gav jag henne namnet Angelica. Hon föll uti mitt tycke. Det rådde jag inte för.
Ett långt farväl är en vemodig, humoristisk och sällsynt charmerande kärleksroman. Den handlar om den gamle skalden Tawaststjerna, om staden Helsingfors och flanörerna i Esplanaden.
