Sara söker det vackra, det tröstande; kan inte leva utan det. Hon har börjat tröttna på stadslivet. När hon plötsligt ärver torpet hon minns från sin barndoms somrar flyttar hon dit.
"Sälj rucklet!" säger hennes bestsellerförfattare till mor, men det gör henne bara ännu mer beslutsam. På landet ska hon odla sin trädgård och sin kreativitet.
Till den som här känner doften av litterärt gemyt utfärdas en varning: Sara för fram sin nutidsberättelse mot en mörk och hotfull fond. Det hon tvingas inse om den forna idyllen - framförallt den älskade skogen - gör mycket ont.
Hon önskar att hon vore mer stridbar. Ett tryggt bo var ju allt hon ville ha. Det och sanna möten med människor. Lyckligtvis saknas de inte, även om relationen med hennes egen familj, den vuxna dottern inräknad, bara glimtvis känns värmande. Och en man; vad vill han, vad döljer han?
Inger Edelfeldt skriver med inlevelse och sorgsen humor om ett liv i skuggan av brutala och svårbekämpade ekonomiska intressen. Och om en märklig drömgestalt som pockar på ur "den inre skogen" - en trakt som kan vara lika svårbevarad som den yttre.
