Men sij! En ny figur medh wingar pryddmedh tijdenHär kommer fram igen.

Så skriver Stiernhielm i det svenska språkets första sonett, tryckt 1644, och det är dess "figur" som står i centrum för essäerna i Fjärilslära. Underförstått: dess retoriska figur, även om sonettens silkesfjäril finns avbildad på bokens omslag. Essäerna handlar nämligen alla på ett eller annat sätt om hur skrivandet eller läsandet figurligt iscensätts i den text som författaren skriver eller läsaren läser, inte bara i Stiernhielms dikt utan också t.ex. i Göran Printz-Påhlsons "Houdini" eller Platons Charmides. Till skillnad från sin föregångare Myrstigar (1999) har den nya essäsamlingen med andra ord sprängt den "antika" ramen för att öppna sig mot svensk poesi från barock och modernism.