21-åriga Diana fattade först inte vad pappan till hennes pojkar menade. Men när hon träffade de andra kvinnorna från sitt hemland insåg hon att allt han dittills sagt varit lögn. Det hade aldrig funnits något vårdhemsjobb.
Den första gången trodde Diana att hon skulle dö. Sen lärde hon sig att stänga av, och bara tänka på att pengarna från de svenska männen skulle skickas hem till pojkarna. För visst var det väl så?
Att Sverige hade världens strängaste lagar mot människohandel visste Diana inte. Men när hon väl såg rättsväsendet agera förstod hon inte varför poliserna lät hennes plågoande komma undan.
Den här berättelsen börjar hemma i köket hos SVT-journalisten Johanna Bäckström Lerneby i Göteborg. Hon hade sett Diana och de andra rumänska kvinnorna sälja sig i hennes kvarter och undrat över varför samhället inte gjorde någonting.
En kväll satt Diana där i Johannas kök och åt pasta. Tillsammans bestämde de sig för att berätta om hur det gick till när en ung kvinna med toppbetyg tvingades in i slaveri sviken av den som borde ha varit hennes beskyddare.
