Med den i sig fristående romanen Hemkomsten från 1963 avslutade Jan Fridegård (1897-1968) sin stora romansvit om den indelte soldaten under Sveriges sista ofredsår, 1808-1809 års finska krig och under Napoleonkrigens slutskede, då 30 000 svenska soldater under Carl Johan, "Kronprins Långsnok", segerrikt kämpade mot Antikrist, tyrannen som hela Europa bävade inför.
Det är en mycket händelsemättad och spännande epok i Sveriges historia som här fått sin suveräne skildrare.
Fridegård forskade i samtida källor, men först och främst försökte han pejla stämningar och känslor i folkdjupet. Den unge soldaten Johan, bonddottern Margaretas son, står även i denna roman i handlingens mitt. Han är en orädd och ärlig krigare och han befordras till korpral under fälttåget nere på kontinenten. Han drömmer om att få visa upp sig i all sin grannlåt på kyrkbacken därhemma. Och han längtar efter sin Cajsa Lena och deras båda små pojkar. Kriget är ovisshet och plåga, ett nödvändigt ont, tror de flesta. – Det måste finnas soldater och krig, säger Johan till morfadern Eric Hansson. Men den urstarke och kloke gamle bonden svarar: "Det är bättre med bönder och fred!"