Sylvain Pons är en orkester… med smak för konst och god mat. Han hyr in sig hos Madame Cibot, där även hans nära vän Wilhelm Schmucke, en tysk pianist, bor. Schmucke delar inte Pons intressen, hans stora passion i livet verkar snarare vara just Pons.
Pons dinerar ofta med sin välbeställda kusin, juristen Herr Camusot de Marville och hans fru, och för att återgälda generositeten försöker Pons hitta en lämplig make åt deras föga tilltalande dotter, Cécile. Detta projekt fallerar dock och Pons portas från kusinens hem. När Fru Camusot får nys om värdet på Pons konstsamling fördjupas intrigen. Kanske kan konstsamlingen finansiera Céciles hemgift?
Manuset till Kusin Pons [Le Cousin Pons] utvecklades från en novell och publicerades först i serieform i den franska tidningen Le Constitutionnel, innan romanen gavs ut 1847. Romanen utgör en del av Honoré de Balzacs svit Den mänskliga komedin.
I översättning av C. G. Bjurström.
HONORÉ DE BALZAC [1799–1850] var en fransk författare, allmänt betraktad som den mest inflytelserike realisten inom romankonsten. Han kallade sina samlade romaner för Den mänskliga komedin [La Comédie humaine, 1829–1848], och av dessa brukar Pappa Goriot [Le Père Goriot, 1835] anses vara hans viktigaste enskilda verk. Balzac hade stor betydelse för författare som Flaubert, Zola, Proust, Dickens och Dostojevskij, men även för politiska tänkare som Marx och Engels.